Det gjorde min morgon!

I morse hörde jag den sötaste lilla tjej på kanske 10 år framföra en fantastisk hypotes i morgontrafikens tunnelbana. Hon menade att förvirrade människor, eller "ganska virriga", som hon uttryckte det, var snällare än andra. Hon baserade sin lekmannateori på att alla snälla vuxna personer hon känner är väldigt vimsiga och glömska av sig. En utav hennes lärare, hennes mamma, en släkting av något slag, hennes gamla fritidspedagog och en av hennes kompisars mammor. Alla var de tydligen vansinnigt virriga. Alla var de också "de bästa människor man kan tänka sig".

Och jag – som borde heta Virrpanna i mellannamn – kan inte annat än att hålla med. Ödmjuk som jag är.