Jag fick en bloggros från Helena på Helenas dagar för säkert två, tre månader sedan. (En bloggros innebär att man ska svara på några frågor och sedan skicka vidare rosen till 5 andra bloggare.)
Heh, har pga tidsbrist och sjukdom inte tagit mig an detta förrän nu men här följer äntligen mitt halvhjärtade försök att ge någotsånär genomtänkta svar.
Varför började du blogga?
Jag började under graviditeten med mitt första barn 2006-2007 på en helt annan blogg. Jag ville skriva av mig tankar, samla all fakta jag surfade fram och senare efter födelsen dokumentera hans första år i livet. Bloggen dog ut när jag började jobba efter mammaledig egen 2008. Den finns fortfarande, men är tämligen inaktiv.
Föga förvånande kom den här bloggen till under mammaledigheten med min andra son 2011. Den här gången valde jag att inte vara lika utelämnande vad gäller personuppgifter samt att döpa bloggen till något som kunde vara ett paraply för alla mina intressen. Jag vill vara lite lagom anonym sådär, kunna skriva om politiska ställningstaganden om jag känner för det. Inte för att jag har speciellt kontroversiella åsikter, men ändå. Jag har också valt att inte berätta om bloggen för släkt och vänner. Hittar nån den är det absolut ingen katastrof, men bloggandet är inget jag vill skylta med.
Jag vill samla tips och information som jag haft användning av och som jag hoppas att fler kanske finner hjälpsamma. På så vis blir bloggen lite tidlös, något av en kreativ-mammas-vardag-arkiv. Dessutom älskar jag att skriva.
Vilka bloggar följer du?
Jag är dålig på att följa bloggar. Jag har så lite tid över som det är. Men i listan till höger finns ett härligt urval som jag tittar in i lite då och då.
Favoritfilm?
Gud, jag känner mig fruktansvärt mainstream när jag medger att
Nyckeln till frihet hör till de absoluta favoriterna. Men bäst är ändå
La vie et belle. Lite corny men med fantastiskt budskap, många djup och rent filmiskt ett mästerverk. Älskar annars film och är absolut ingen snobb utan ser det mesta. Börjar dock, med stigande ålder, irritera mig galen på billiga skämt baserade på stereotyper. Har senaste månaderna dessutom börjat plöja igenom "dessa måste du se innan du dör-filmer". Typ
Fanny och Alexander (nej, har inte sett den förrän nu) och
Casablanca. Och med risk för att uppfattas som totalt okunnig vågar jag medge att jag finner många äldre klassiker vara klart överskattade.
Vilka länder drömmer du om att besöka?
Förr skulle jag svarat USA. Numera är jag småskraj för det smått fundamentalistiska och intoleranta landet (Jag menar hälften av dom röstar på män som vill förbjuda abort och införa register över homosexuella.) och vill hellre besöka Europeiska städer. Men om jag ska vara realist så duger vilken jäkla solcharter som helst, bara vi slipper flyga mer än 4 timmar och har tillgång till barnpool och Bamseklubb. Amen.
